Jag skriver också ofta att GLÖM ALDRIG varför du en gång började med hästar..

Här kommer min historia hur det startade en gång i tiden

Min första upplevelse med häst var när jag var 6 år gammal och fick rida en tur på high chaparral på en ganska stor ponny. Jag minns det väldigt väl då jag hade shorts på mig och fendrarna nöp mig i vaderna. Det gjorde väldigt ont men samtidigt så minns jag hur det kändes när hästen började röra sig och att det kändes som enorma och kraftfulla rörelser, vilken hjälte som bar mig på sin rygg. Jag minns den varma luften och hur gott hästen luktade.

Jag minns den längre ljusare manen och hästen var musblack. Just där och då hände det något i hela min kropp och själ. Jag bara måste få träffa en häst IGEN! En vänlig mule, en härligt doftande päls, en stark och mäktig häst som jag kan sitta på och tillsammans blir vi ett. Därefter så köpte min farmor och farfar en liten shettis vid namn Belinda.

En liten fux med ljus man och svans där jag åter igen fick uppleva den här fantastiska känslan men också känna på hur det kan kännas när man inte riktigt har kunskapen för hur hästen kan reagera om den är kittlig eller får hemlängtan när man ridit några meter på grusvägen och det ligger en ”orm” (gren) i vägkanten som kan hoppa på hästen, hihi ja det är med lite ironi men ibland har man faktiskt fått lära sig den hårda vägen.

Året jag fyllde 8 år så började på MCR.s ridskola i Malmö. En liten lycklig tjej som satt på en stor härlig nordsvensk vid namn Oden. Han var så stor så mina små ben stod rätt ut och när vi travade så skumpade jag upp och ner och jag kämpade verkligen för att få till den där traven, hur var det nu ett och två, upp och ned Favoriten blev sedan en liten brun ponny vid namn Filippa som jag älskade så. I hennes spilta stod jag många gånger och bara andades och alla jobbiga saker i huvudet bara försvann. Du och jag älskade vän.

Efter ett tag så förstod mina föräldrar att mitt intresse för häst var på riktigt. Just det här att det var mer än bara ridningen som jag längtade till.. Just det här att bara vara MED hästen. Det var viktigt den stora kärleken som var oövervinnlig När jag fyllde 10 år så fick jag en alldeles egen ponny. Ett litet Welsh mountain sto som hette Blue star som var efter en känd hingst som hette Mr Snowdon.

Vi red till en början mest hemmavid i paddocken och ute på stubbåkern. Blue star var ganska pigg och inte så mycket riden då hon haft två föl, lilla pållan. För en 10 åring som ridit på trygga Filippa så var det något helt annat att sitta på Blue stars rygg som inte hade någon att lunka i svansen på någon annan ridskolehäst.

Min faster som var insatt i häst och ridning och dessutom tävlade i hoppning, styrde upp och planerade med lektioner några gånger i veckan.

När jag och Blue star började lära känna varandra så red vi till närmsta ridanläggning ca 1 mil två ggr i veckan och red dressyr på tisdagar och hoppning på torsdagar.

Tillsammans med Blue star så tävlade vi i hoppning och fick med oss några rosetter och pokaler som jag har kvar än idag.

Dock så var det ändå att rida ut och busa det bästa vi visste båda två.

Blue star fanns med enda tills jag fyllde 18 år då hon fick somna in då hon blev sjuk. Det var tufft men på farmor och farfars gård stod fortfarande syrrans ponny kvar och farfars ponny och fasters halvblod. Jag fortsatte att pyssla om och rida Bonita farfars ponny och det lättade något men det var en sorg som kändes ända in i själen och när vi red ut så tyckte jag mig ofta skymta Blue star där ute i horisonten.

Ute i stallet så har jag alltid funnit ro och jag hade mina klippböcker där jag skrev ned allt jag läste om hästarna. Jag gjorde mina egna små prov som jag testade på lillsyrran och hennes kompis Lekte ridlärare så fort jag kom åt.

Ska man bli bra på något så måste det finnas en passion och ett gediget intresse. Därefter kommer kunskapen in och den kan endast bli riktigt bra om man verkligen brinner för något framförallt när det kommer till levande väsen.

Med detta vill jag säga att jag älskar hästarna och tack vare dem kunde jag bli bra på något

Ett stort plus är att hela familjen delar också intresset för dessa fyrbenta vackra djur.

På den vägen har sedan livet fortsatt med hästar: KÄRLEK, träning, ridning och tillslut hästmassage och friskvård//Veronica